Teamträning i Västerås

kick offen med Team Freja för nästan en månad sedan bokade vi in två teamträningar i kalendern, den första kördes idag i Västerås där Jonas bjöd på en härlig runda med varierat underlag.

Laddad med två portioner havregrynsgröt, en massa vatten, en banan, ny hjälm på 160 gram och väloljad kedja bar det iväg från Frejagatan strax efter utsatt tid kl 10. Jonas, Claes och jag. Både Jonas och Claes bor på Frejagatan, därav teamnamnet Freja. Tobias som tränar inför Stockholm Marathon körde löpning på egen hand idag istället, men vi behöver det försprånget inför Cykelvasan.

Efter en transportsträcka ut från stan via Finnslättens industriområde körde vi skogs- och häststigar ut mot Hälla och rundade Hässlö flygfält för att sedan köra längs med Mälaren via Gäddeholm ut mot Fröholmen. Här körde vi sedan 1,3 km klättring på en skogsväg med sprängsten för att sedan vända och köra samma väg hem.

På hemvägen visade jag hur en mountainbike ska framföras då jag besteg Anundshög (klicka för bild och info). Nio meter vägg med löst grus och gräs. Sitta på sadeln för att inte tappa fäste samtidigt som magen måste över styret för att inte framhjulet ska lyfta. Det gick galant och jag har backarna i Ånnaboda att tacka för att det gick vägen. Om det sög i benen? Ja nåt hemskt.

Väl åter på Frejagatan bjöd Jonas på grillade hamburgare och vi hade en trevlig stund ihop innan jag åkte hem till Örebro.

För att summera cykelturen så var den riktigt bra! Varierat underlag som sagt med backar i lagom takt. Distansen slutade på 51,66 km och klockan på 2:29:43 med pauser inkluderat.

Tack team Freja, vi syns om en månad när det är dags att köra i Pershyttan! Glöm inte att träna i backe.

Start på Frejagatan i Västerås

Claes och Jonas kollar tekniken innan avfärd. Det är inte två cyklar ni ser på bilden, det är två högteknologiska farkoster.

Pause vid Fröholmen

Pause vid Fröholmen. Det är alltså Mälaren som syns i bakgrunden.

Pause vid Hälla

Det slår mig när jag skriver det här blogginlägget att vi pausade rätt ofta. Här vid Hälla golfbana.

Glass i Köping

En glass i Köping var man väl värd på hemresan till Örebro.

Orienteringspremiär i Lockhyttan

Idag var det dags att blåsa av dammet från kompassen och bege sig ut i skogarna kring Lockhyttan i Kilsbergen. Dag 2 i tävlingsserien Närkekvartetten och jag sprang H21K, 7620 meter. Herrar 21 kort och 7,62 kilometer för er som har svårt med klassbeteckningarna i orienteringssvängen och omvandling från meter till kilometer.

Egentligen skulle jag vilja sluta skriva här för min insats idag floppade större än Tre Kronors insats i kvartsfinalen mot Tjeckien igår.

För det första var det här en tävlingsklass och sist jag tävlade i orientering måste ha varit 15 år sedan, O-Ringen 2011 sprang jag i motionsklass. Rutinerna vid start var ju bortglömda för länge sedan. För det första hade jag inte min starttid memorerad men det löste sig eftersom det sitter startlistor vid start, det är väl säkert standard. Starttiden 10:57. Klart.

Jag var i god tid till start med 10 minuter till godo. Stod och spande lite hur det går till i startfållan. 15 år är en lång tid, speciellt eftersom mitt mål varit att aldrig orientera igen. Startproceduren såg ju inte ut som någon månlandning precis. Nåväl. Jag klampade in i första delen av startfållan 10:55, två minuter innan startskottet tänkte jag blir lagom. Nej, det fick man inte. Startklockan går före och jag fick snällt be om ursäkt och backa tillbaks.

Tre minuter före standardiserad centraleuropeisk tid när orienterarnas atomur pep 10:57 (min starttid) klev jag in på nytt. Nu gick det bättre och jag stämplade in min språjlans nya löparbricka från Sportident för 330 spänn, clear och check. Två stämplingar. Tömning och kontroll av “pinnen” alltså. När klockan pep 10:58 klev jag över till nästa del av startfållan där man får kartdefinitionen eller kontrollbeskrivningen, en specifikation över respektive kontroll med kontrollnummer samt vart och hur kontrollen är placerad. 10:59 klev jag över till nästa del där man får kartan och 11:00 sprang jag iväg till startpunkten och vidare ut i skogen.

För att göra en lång historia kort så var startpunkten kontrollen jag hittade bäst. Första kontrollen gick sedan hyffsat bra, andra kontrollen sådär och tredje kontrollen blev en utmaning. Fjärde kontrollen hittade jag aldrig och då hade det redan gått drygt två timmar så då tog jag det kloka beslutet att lägga ned projektet och springa 5 km grusväg tillbaka till TC.

Efter 2 km insåg jag att löparbrickan inte var med mig. Den ligger troligen kvar vid det vattendrag där jag, likt Clintan vid ett vattenhål i öknen, stod på alla fyra och drack friskt vatten från Kilsbergen. Det var en krissituation och även om jag hade haft vattenreningstabletter hade jag skitit i dem.

Det var min orienteringspremiär 2012 det. Roligare har man ju haft det. Nu ska jag börja ladda inför morgondangens teamträning i Västerås och njuta av min infanterield hela kvällen. Teamet kommer troligen suga musten ur mig imorgon, så på söndag hoppas vi på fint väder så att jag kan ligga i en park hela dagen.

Kontroll 2-3, Närkekvartetten 2012 H21K

Här har ni kontroll två och tre för H21K. Rakt genom urskogen. Jag hittade som sagt både kontroll två och tre men det sket sig sedan på fyran.

TC i Lockhyttan dag 2 av Närkekvartetten 2012

Jag trycker en hamburgare vid TC och Ragnar dricker kaffe. Eller som man också kan säga, en förlorare och en vinnare. Grattis Ragnar!

Två varv i Ånnaboda

Flexade ut lite för tidigt från jobbet idag och körde upp till Ånnaboda i raketfart. Vad gör man inte när suget kommer. Två varv i MTB-slingan på dryga timmen, 1:05:18 för att vara exakt. I höstas körde jag dubbelvarvet på 1:00:50 men det var rejält mycket mer lerigt och sugigt i marken idag, speciellt parallellt med Storstenshöjden där det flödade vatten.

Är nöjd med ett par tekniska prestationer under passet. Speciellt på varv två där jag undvek att sätta foten i backen under första halvan, förbi över slalombacken Storstenshöjden. Parallellt med backen måste jag fortfarande gå, men i sommar ska hela varvet tas utan nedtramp.

Lyckades även köra rakt över lerhålet efter Storstenshöjden, precis innan slingan börjar gå parallellt med grusvägen. Tror att närmare halva bakhjulet var nedgrottat i leran på slutet, sög på härligt bra det. Till och med vattnet smakade lera efteråt.

Jonas (Team Freja) har ju börjat köra MTB på riktigt nu äntligen, lerigt och blött som det ska vara.

Nu blir det ett par hickoryrökiga hemlagade burgare, flera hundra gram styck.

Lerig mountainbike

Lerig mountainbike efter en svängom i Ånnabodas lerhål.

Lerig MTB-cyklist

Lerig cyklist.

Hamburgare

Det gäller att förtjäna det! Glöm inte det.

Pershyttan, grön 10 + grön 1

Jag har cyklat i Pershyttan vid några tillfällen tidigare, senast på Nyårsafton, men aldrig vetat riktigt vart jag har cyklat. Det har varit lite otäckt, speciellt på Nyårsafton då det blev mörkt och kallt. Idag klev jag in på Örebrokompaniet på Olof Palmes torg i Örebro och köpte en karta där alla MTB-leder runt Pershyttan är utmärkta. Hela 18 mil totalt!

Kartan säljs i Örebro, förutom på Örebrokompaniet, hos Norra Cykel & Motor AB samt Uno Forsberg Cykel AB. Jag var inne hos Uno i höstas men kartan kunde inte köpas med kort, endast kontant, och därför fick köpet vänta. Inte så modernt. Kunde ha kostat mig livet på Nyårsafton. Även om jag hade haft en nödraket skulle ingen brytt sig.

Idag körde jag lederna Rammsjön runt 20 km (grön 10) samt Trollstigen 2,6 km (grön 1). Mestadels grusväg och lättcyklat som det ska vara när det är grönt på ledmarkeringen. Tänkte plöja alla tio leder nu framöver och eftersom jag är bekväm av mig började jag med grön led och grusväg, så får skogen torka upp lite också.

Trollstigen går runt vid Digerberget på elljusspår och stigar. Lättcyklat och snabbt. Rammsjön runt är enbart grusväg, vägen runt själva Rammsjön är smalare och grusigare, i nedförsbackarna rullar det riktigt snabbt både framåt och till viss del sidlänges i kurvorna, så det gäller att se upp.

Karta monterad på cykelstyret

Karthållaren från förra årets MTB-orientering på O-Ringen kom väl till pass. Fiffigt att den går att rotera för att hela tiden hålla kartan “passad” under cykling.

Ledmarkering, grön 10 och svart 4

Ledmarkeringarna är fantastiska. Och tillsammans med kartan ska det till IQ 13 för att cykla vilse. Här markering för Rammsjön runt (grön 10), som jag körde idag, samt Bäverslingan (svart 4).

Hus till salu i Nora, Pershyttan

Vill man bo mitt i ett MTB-mecka så är det bara att slå till! Endast 275 000 kr och här har ni objektet hos Svensk Fastighetsförmedling.

Bofors skjutfält

Rammsjön runt (grön 10) går genom Bofors Skjutfält där det skjuts skarpt. För att slippa aktivera livförsäkringen rekommenderas en visit innan turen på Skjutfalten.se där eventuella avlysningar rapporteras. I bakgrunden Rammsjön.

Rammsjon

Rammsjön.

Teknikträning vid Digerberget

Då jag startade vid tågvagnarna i Pershyttan och först körde Rammsjön runt och därefter avslutade med Trollstigen (grön 1) var jag tvungen att träna lite teknik vid Digerberget. Fråga mig inte vad konstruktionen kallas men guppigt var det. Längre fram ser ni en stock. Riktigt knepigt att köra över stockar då främre vevpartiets klinga hugger tag i stocken. Troligen ligger detta kvar sedan BergslagsTramp körde en MTB-weekend för tjejer nyligen. Det borde man ha varit med på.

Formsvacka

Minskad frekvens i uppdateringarna här på bloggen som ni märkt. Jag har inte avlidit men det har varit nära. Börjar äntligen återfå normaltillstånd igen efter en period med överbelastade benhinnor sedan milen den 1 maj och extrema nivåer av björkpollen som förstört både nattsömn och träningsintensitet.

Jon som ska springa Grabbhalvan blev så glad att han firade med både tårta och skryt i sociala medier när han spöade mig i torsdags (3 maj). Det bjuder jag på. Alla vet att det är den 31 maj det avgörs och tills dess har både benhinnor läkt och björkarna blommat klart.

Ikväll ska jag köra lite mountainbike i Pershyttan tänkte jag. Återkommer.

Spöad av syrran på milen

Igår fyllde mamma 60 och efter kalaset kutade jag, syrran och hennes kille Magnus milen. Jag kände mig rätt fräsch och gick som vanligt ut för hårt, drog upp tempot till 5,5 min/km och syrran nyttjade så klart detta och gick förbi och iväg efter drygt 2 km. Rycket kom i Snusbacken mellan Bockhammar och Skinnskatteberg. Efter ytterligare någon kilometer gick även Magnus förbi när jag var tvungen att promenera lite.

Jag har problem när det blir mycket stigningar med mina 100 minus 6 kilo. Det värker i smalben, benhinnor o allt vad det nu är. Mjölksyra och domningar också. Jag gick om vartannat, stannade till och med för stretchning vid ett tillfälle.

Det kändes kasst. Och milen under timmen var långt borta.

Men sedan hände något. Efter 5,5 km vänder det nedåt och under återstående del av milen avverkas varje kilometer på under 6 minuter. Jag tar igen tid! Och jag tar igen på Magnus eftersom jag några hundra meter innan mål får vittring. Hinner dock inte ikapp.

Syrran vinner på 54 minuter om jag minns rätt, Magnus på drygt 58 och jag på knappt 59 minuter.

Efter några minuters vila är alla pigga för jogg hem (ca 2 km). Jag känner mig grymt fräsch och springer på bra vilket bådar gott inför kommande halvmaror, orienteringstävlingar och cykelturer.

Summa summarum. Syrran är stark. Magnus starkare än jag trodde. Jag tror dock att jag tar syrran i början av juli när vi springer Jordgubbsloppets halvmara (21 km) i Jättendal. Varför? Jag har bättre uthållighet.

Mamma fyller 60 år

Mamma fyller 60 år.

Bra tempo på femman

Kutade fem kilometer igår igen uppe i Karlslundsspåret. Jag har hakat upp mig på distansen som träning inför Grabbhalvan som har samma längd, om än mycket flackare och asfalt. Förr om åren har jag gärna stuckit ut på milen och till och med en-och-halvan. Nu tror jag att jag ska invänta ett tapp på 5-10 kilo innan jag tar längre distanser igen, det är bättre att varva korta löppass med cykling nu för att inte dra på sig någon skada. Grabbhalvan är viktig. Grabbhalvan är prestige. Jag kommer att återkomma till varför i ett annat inlägg.

Rundan igår gick på 26 minuter och 8 sekunder. En dryg minut snabbare än då jag skröt för ett par veckor sedan. Nio sekunder långsammare än mina 25:59 i höstas. Detta trots att formen igår inte var perfekt, kände mig trött och var lite snorig.

Jag har nu en dryg minut ned till 25 minuter, några kilo bort och lite träning så bör det nås under sommaren på den här stäckningen.

Tysslingen runt med puls

Blev “klar” på jobbet idag vid 19-tiden, lite för sent för dagens runda, men när har mörkret varit hinder för ett kvällspass?

Startade på Karlslundsgatan i Örebro ut mot Karlslund och sedan vidare ut på cykelvägen ut mot Latorp och Garpyhyttan. Det är en spikrak transportsträcka på ca sex kilometer över Närkeslätten. Helt enormt tråkigt nötande. Därefter är det grusväg större delen runt sjön Tysslingen, ca 18 km.

Rundan tog drygt en och en halv timme totalt. Är nöjd med tempot och känslan i kroppen.

Den stora nyheten var att jag för första gången spännde på mig det pulsband som följde med min klocka Garmin Forerunner 610 runt bröstet. Det här med att träna och mäta puls är helt nytt för mig men jag har hört att det ska vara bra.

Medelpulsen under rundan var 168 slag/min med en topp på 186 slag/min (se pulskurvan nedan). Jag har ingen aning om varken min vilopuls eller maxpuls men det är väl något man bör kolla upp. Återkommer säkerligen angående det längre fram.

Närkeslätten

Närkeslätten väster om Karlslund, Örebro.

Tysslingen

Sjön Tysslingen med Kilsbergen i bakgrunden.

Pulskurva

Kurva för min puls under passet.

Årspremiär i Ånnaboda-slingan

Idag på eftermiddagen flåsade jag runt som en vargjagad älg i Ånnaboda utanför Örebro uppe i Kilsbergen. Ett varv på den uppmarkerade MTB-slingan ligger på drygt sju kilometer och det är en trevlig runda att köra. Riktigt snabba lättcyklade partier varvas med långsamma tekniska och rejält sugande backar.

Slingan passerar över slalombacken Storstenshöjden (där det låg en halvmeter konstsnö fortfarande) och efter överfarten börjar klättringen parallellt med backen. Ren njutning! Årets mål blir att förutom putsa dagens 31 minuter att ta slingan utan att kliva av cykeln.

Hade med mig en fotograf idag. Det är bra att öva lite poser inför kommande sponsorfotograferingar.

Slut efter MTB-slingan i Ånnaboda

Så här slut blir man av att cykla MTB-slingan i Ånnaboda.

Tvättning av MTB-cykel

Bor man mitt i stan i lägenhet är dessa utomhusbiltvättar helt fantastiska. Bara att spruta av både cykel och skor för en tjuga. Sen smörja upp.

Team Freja kick off

Igår var det spabad och god middag när Jonas bjöd in till årets kick off för Team Freja. Vårt cykelteam som tränar för att överleva årets Cykelvasa. Vi körde även Cykelvasan 2011 och har alltså tider av varierad kvalitet att putsa i år.

Tanken var att vi på eftermiddagen igår skulle cykla en vända, men en dubbelbokning och ett helt värdelöst väder med rejäla snöflingor ledde till att vi njöt extra länge i badet istället.

Första teamträningen blir i Västerås den 19 maj, därefter Pershyttan den 16 juni. Jonas var så het på gröten att han även bokade in Lida Loop den 10 juni. Jag hoppar loppet då jag ska på bröllop dagen innan, funderar på Ränneslättsturen i Eksjö den 1 juli istället som passar bättre i min kalender som är ganska bokad i sommar.

Tack Team Freja för igår, vi möts snart igen!

Spabad

Bild lånad av Jonas (JJireteg på Twitter). Gilla gärna Team Frejas teamsida på Facebook.