Ikväll var vi upp igen. Jag och Erik. I Karlslundsspåret satte både Erik och jag personbästa på femman. Jag plockade rekordet från den 19 september med fjorton sekunder. Klockan stannade på 24:40 och detta trots trötta vader sedan gårdagens flytthjälp och smygande värk i benhinnorna.
Det mest positiva med att förbättra tiden på femman är att man slipper fundera på intervallträning. Jag är allergisk mot intervaller. Jag är för slö för intervaller. Jag hatar intervaller. Pallar inte. Intervaller ska man tydligen köra när man står still i utvecklingen och inte blir bättre. Det har jag läst. Nu blir jag bättre. Även om det tar längre tid att bli snabbare så tar jag hellre det än intervaller. Däremot är är jag fullt medveten om att intervaller kommer att behövas för att cykla in max 30 minuter efter vinnaren på Cykelvasan 2013. Å andra sidan är det typ intervallträning att cykla i Kilsbergen så det kanske räcker.
Nu blir det vila från löpningen helt och hållet inför Å-stadsloppets halvmara nästa lördag. Ska försöka hinna med en mountainbikesväng i Kilsbergen i alla fall även om nästa vecka är enormt fullsmockad. Det är bra för flåset, men milt för benen. Och det bränner fett! Funderar på att knipa Kilsbergsturen under tre timmar. Får nog plocka ut en friskvårdstimme samt flexa ut lite tidigare än normalt för att det ska vara genomförbart mitt i veckan dock.
Kör hårt i helgen kära läsare, förtjäna chipsen!