Ni som följer min blogg tror kanske att jag blev blind efter ögonoperationen jag bloggade om att jag hade fått tid för hos Memira. Men det blev jag inte, jag ser bättre än en tornfalk. Har bara varit lite mycket på senaste och bloggen har hamnat en bit ned på priolistan. Vi tar det från början…
Jag var på undersökning hos Memira förra tisdagen. Allt gick bra och optikern som gjorde undersökningen var trevlig och proffsig. Som en vanlig synundersökning hos vilken optiker som helst men med tillägg för mätning av hornhinnans tjocklek. Hornhinnan behöver ha en viss tjocklek för att det ska vara möjligt att göra en laserbehandling tydligen. Planen var att behandla mitt synfel med behandlingsmetoden FS-LASIK.
Med FS-LASIK gör man ett snitt i den yttersta delen av hornhinnan, viker den åt sidan, och går sedan på med laser och slipar till ögats främre del. Hornhinnan läggs sedan tillbaka och man kan kan knalla hem från kliniken som om inget hade hänt i princip. Ögonen smörjs en tid efter behandlingen med bl a antiinflammatoriska och smörjande ögondroppar.
Problemet för mig är att jag har ett litet ärr på ögat sedan ungdomen, hoppade våghalsigt från en gunga och fick ett vasstrå i ögat.
Detta ärr blev ett problem på operationsdagen, förra onsdagen, när ögonkirurgen tog en titt på mina ögon inför operationen. Här blev det då inte fråga om någon FS-LASIK om resultatet skulle bli bra, nu var det helt plötsligt en LASEK-behandling som var aktuell.
En LASEK går till som så att yttre hornhinnan luckras upp med en alkohollösning innan lasern går på ögat. Skillnaden är alltså att efter en LASEK så har man ett öppet sår på ögat till skillnad från en FS-LASIK där hornhinnan läggs tillbaka efter laserbehandlingen.
Jag valde, efter 30 sekunders betänketid, att avboka jobbmöten och sätta in en vikarie i min mailbox. Ringde sedan mamma som fick komma till Örebro och Memira och ta hand om mig efter operationen. För efter en LASEK vill man helst hålla ögonen stängda och då behöver man assistans med det mesta som ni förstår.
Därefter la jag mig på operationsbordet, under lasern. En superduktig ögonkirurg plus assisterande operationssjuksköterska behandlade mina ögon och berättade hela tiden vad som hände vilket hjälpte till att hålla lugn och fokus. Mycket bra! Den lugnande tabletten man får direkt när man kommer till kliniken på operationsdagen hjälpte säkert till lite också. Efter ca 15-20 minuter i operationssalen var behandlingen av båda ögonen klar.
Fick sitta i ett vilorum med dämpad belysning och vänta in mamma som kom till undsättning och körde hem mig.
Följande 48 timmar var ingen höjdare. Som att sätta en gul lök framför ögonen, omöjlig att plocka bort, ungefär. Jag gick på Citodon, alla möjliga sorters ögondroppar och insomningstabletter. Ögonen sved. Tårarna rann. Låg i sängen hela tiden. Skavde armbågarna mot lakanet och fick blodiga skavsår. Man kunde hålla sig för skratt.
På fredagen var jag på återbesök hos Memira, ledd av mamma och med Oakley-brillorna på som den snabba mountainbikecyklist jag faktiskt är. Optikern tittade på ögonen och plockade bort kontaktlinserna som legat på ögonen efter operationen för att skydda det öppna såret på hornhinnan. Det såg bra ut. Men jag ville fortsätta att blunda.
Först på lördagen började jag kisa lite lätt. På söndagsförmiddagen kunde jag se Vasaloppet och därefter Johan Olsson vinna VM-femmilen i Val di Fiemme. På måndagen jobbade jag 12 timmar på kontoret i mina pilotisar från Ray-Ban hela tiden, var ganska ljuskänslig. Därefter fram tills idag, fredag en dryg vecka efter operationen, har synen förbättrats varje dag. Jag tror faktiskt nu att jag till och med ser bättre än jag gjorde med linser och glasögon innan behandlingen. Ögonen är lite grusiga emellanåt vilket är fullt normalt men jag smörjer på enligt det droppschema jag har med antiinflammatoriska och smörjande droppar.
Nu har jag babblat på, och för att summera så vill jag säga att det här var bland det bästa beslut jag någonsin tagit. Att göra den här operationen. Borde ha gjort den redan för två år sedan. Memira har gjort ett fantastiskt jobb, servicen och expertisen har varit på topp. Det har varit värt varenda sekund av lidande, det kunde ha fått vara värre till och med om det hade behövts. När man får uppleva resultatet att se glasklart utan glasögon eller linser så känner man sig som pånyttfödd. Det är en fantastisk känsla.
Tack till Mamma. Tack till Andreas som vikarierade i mailen. Tack till Jesper som höll koll på servrar på jobbet. Tack alla förstående kunder och partners som haft tålamod med något längre responstider. Tack till Memira och deras expertis och proffsiga bemötande.
Memira i Örebro.
I Memiras väntrum bjöds det på fika och skid-VM.
I mitt sletna sovrum (tur man inte driver en inredningsblogg) låg jag med rinnande ögon i 48 timmar. Morsan sov på min ordinarie bäddmadrass om nu någon bryr sig om varför det ser ut som det gör.
Lördag ganska precis 72 timmar efter operationen sitter jag i soffan. Blundar helst fortfarande och pannan är röd av allt sängliggande på skallen. Insomningstabletterna har förbrukats vid det här laget och Citodonen är väl i princip slut så nu är det mestadels ögondroppar i tre varianter som varvas.